Artikel om Nilla i OPUS

Thomas Roth har skrivit om Nilla Pierrou i tidningen OPUS. Du kan ladda ner och läsa den i filen nedan. Texten klistras in under filen.

Ladda ner här

Nilla Pierrou – Svensk superstar

Det är verkligen glädjande att få återknyta bekantskapen med violinisten Nilla Pierrou. I min, och hennes, ungdom var Nilla flitigt förekommande både i radio och teve och jag minns att det kändes som om det fanns en slags nationell stolthet över henne. Vacker ung dam med tidstypisk frisyr spelar violin som en gudinna. Hon var nog för oss unga män vad Staffan Scheja var för de unga damerna.

Nilla Pierrou föddes i Hofors i Gästrikland. Familjen var väldigt musikalisk och man hade en alldeles egen pianokvartett med Nilla på violin, pappa Ivar på viola. Mamma Sonja trakterade cellon och vid pianot satt syster Eva. Inte en tråkig stund således.

»Pappa Ivar, som var något av ett musikaliskt geni, sjöng gudomligt, spelade piano, fiol och trumpet samt dirigerade kör och orkester.«

1955 flyttade familjen till Borlänge där ingen mindre än Lille Bror Söderlundh anställts som pedagog vid Kommmunala musikskolan. Söderlundh insåg snabbt att Pierrous begåvning var något utöver det vanliga och tog henne under sina vingar. Dessvärre avled han på tok för tidigt och familjen Pierrou for till Stockholm där Nilla studerade för Sven Karpe. Men det var först när hon ett antal år senare träffade André Gertler i Bryssel som hon fick lära sig att slappna av musklerna och släppa spänningarna i kroppen.

Efter 40 år i Europa med en lysande karriär både som solist, kammar- musiker och lärare flyttade Pierrou hem till Sverige och Rättvik för att fortsätta att dela med sig av den teknik Gertler lärt ut.

Framför mig har jag två cd-boxar om inte mindre än sju cd som visar Nilla Pierrous enorma repertoarbredd. Den första har titeln Nilla Pierrou & en Stradivarius och jag är så imponerad av hennes vackra och intensiva ton i, bland annat, konserter av Hubay och Kersters. Vi får även en rad verk för violin och piano av Haydn, Grieg, Webern, Janacek med flera.Vid pianot ständige följeslagaren och förträfflige musikern Eugène De Canck.

Willem Kersters konsert är skriven för Pierrou, som tyckte att solostämman var aningen för enkel. Pierrou vände sig till André Gertler, som då var helt blind och som sjöng sina förslag till förbättringar. Dessa skrevs ned av Nilla som sedan föreslog dem till Kersters.

Box nummer två heter Mina jubileer och är mer kronologiskt upplagd. Bach, Beethoven, Brahms och en massa annat som jag njuter av i fulla drag. Lars-Erik Larssons violinkonsert har spelats in några gånger, men ingen är i närheten av Pierrou som i Helsingborg tillsammans med Jorma Panula 1982 gav ett underskönt framförande. Så här låter det när stora musiker möts och verkligen tar musiken på allvar. Sen är ju Larssons violinkonsert verkligen något för yngre violinister att upptäcka. Konserten uruppfördes 1953 med André Gertler som solist, och han fick konserten tillägnad sig.

I Alban Bergs konsert är konkurrensen stor, men ingen sjunger så sorgset som Pierrou. Varenda fras är så genomskinlig, så intensivt berättande och kommunicerande hos Nilla i denna liveupptagning från 1973.

Vi i Sverige är med rätta omåttligt stolta över Birgit Nilsson, Jussi Björling, Nicolai Gedda. Jag är lika stolt över Nilla Pierrou, vilket ni också kommer att bli när ni har lyssnat på skivorna.

Inspelningarna är hämtade från olika håll och mycket är konsertupptagningar. Ljudmässigt är jag mycket imponerad då i stort sett allt låter betydligt bättre än många kommersiella utgåvor, så betygsmässigt kan det bara bli högsta möjliga. Boxarna är producerade och utgivna av Christer Eklund på hans Oak Grove-etikett.

Avslutningsvis vill jag bara hålla med recensenten på Le Soir!

»Nilla Pierrou ger allt i sitt spel, det är yppigt och generöst, det ammar av lidelse, det gnistrar, det skimrar i silat ljus, det är meditativt.«

Recension i den belgiska tidningen Le Soir

Thomas Roth

Recital

Recital, med Nilla Pierrou, violin, och Karl Bergemann, piano, släpptes 2017 på Oak Grove (CD 2035), producerad av KB Eklund Musica Verba.
´
Albumet innehåller verk av Joseph Gibbs, Edward Grieg, Eugène Ysaÿe och Tor Aulin. Materialet kommer från två olika inspelningar; inspelningarna leddes av Hans Staude (1978) och Reinhold Brunotte (1981). Ljudtekniker var Willy Dolassek (1978) och Günther Simon (1981). Produktion har gjorts av Norddeutsche Rundfunk.

Nedan ses framsida och baksida på albumets booklet. På den sistnämnda syns vilka satser som spelas. Obs! Klicka på bilderna för att se större versioner.

Under bilderna följer en recension av Recital, skriven av Göran Forsling.

För att beställa albumet, ta kontakt här: Klicka på länken

Ladda ner och läs recensionen

Recital
Joseph GIBBS (1698 – 1788)
Sonata in D minor, Op. 1 (1746) [10:38]
1. Adagio [3:09]
2. Allemanda [2:13]
3. Largo [1:02]
4. Aria con variazioni [4:13]
Edvard GRIEG (1843 – 1907)
Violin Sonata No. 1 in F, Op. 8 (1865) [19:32]
5. Allegro con brio [7:18]
6. Allegretto quasi andantino [5:30]
7. Allegro molto vivace [6:42]
Eugène YSAYE (1858 – 1931)
8. Chant d’hivèr, Op. 15 (Winter Song, 1902) [13:11]
Tor AULIN (1866 – 1914)
Four Water Colours for Violin and Piano (1899) [13:34]
9. Idyll [3:39]
10. Humoresque [3:17]
11. Lullaby [3:35]
12. Polska [3:01]
Nilla Pierrou (violin), Karl Bergemann (piano)
Rec at Norddeutsche Rundfunk, Kleiner Sendesaal, Landesfunkhaus Niedersachsen, Hannover
On 11 September 1978 (tr. 1 – 8) & 21 September 1981 (tr. 9 – 12)
OAK GROVE CD 2035 [57:15]

Oak Grove has previously issued three boxes with a total of ten CDs with recordings by Nilla Pierrou (review, review, review). A few of the recordings were studio efforts licenced from the commercial companies but the majority was material from various radio archives and other sources. Nilla Pierrou was one of the greatest violinists of her generation, but she was sadly neglected by the big companies, and those boxes presented a welcome comprehensive picture of “The Art of Nilla Pierrou”. Now here comes a sequel to the boxes, well-timed to Nilla’s 70th anniversary. Most of the contents is also to be found on the boxes, but in different recordings, and the interplay with Karl Bergemann is truly inspired.

The “new” music – and this is indeed a novelty – is the sonata by Joseph Gibbs. Gibbs was a rather obscure church musician in Essex, north-east of London, but he seems to have studied for Thomas Roseingrave, who settled in London on returning to Britain after a long sojourn abroad, where he studied with Domenico Scarlatti. The sonata is the first of a group of eight, which is Gibbs’s only completely preserved composition of importance. All eight sonatas are actually available on CD (Claudio CR36067). I haven’t heard them, but considering the quality of the one presented here, they could be worth investigating – although I doubt anyone can play them better than Nilla does. The beautiful tone, the exquisite phrasing, the perfect double-stops and the glow in the attack are features that one immediately reacts to in the opening adagio – but also the nice melody, written in 1746 when this completely unknown master was approaching fifty. And a master he was, which is fully obvious in the allemande, short but efficient. Even shorter is the etheric largo, but the most inventive is the concluding aria con variazioni, not least in the interplay between the violin and the piano. Note the long sequence with double-stops, played with Kreislerian sweetness.

The sonata is a find that should be heard more often. It is worth the price of the disc alone. Eleven minutes’ playing time seems short value for money, but in the bargain you get a riveting reading of Grieg’s youthful first sonata played with brio – yes, wrote brio before I noticed Grieg’s indication in the time signature. In the second movement he amply demonstrates his national abode in the trio, where Norwegian folklore is very present. The third movement is a tour de force in electrifying violinism, crowned by a whirlwind presto.

Ysaÿe’s Chant d’hiver from 1902 was written in London and is filled with subtle chromatism and technical filigree work. The melancholy basic mood may be a reflexion of the grey moisty Southern English weather. The fog that wraps up the houses in a leaden coat. As a grateful contrast to this, Aulin’s Water colours are filled with light and fresh Nordic nature. Idyll can measure up with anything by the likes of Svendsen, Stenhammar, Sinding or Peterson-Berger, Humoresque is like a blond girl in white summer dress gliding over a flower-filled meadow in June, Lullaby, a favourite of Misha Elman’s, is etherically soothing, the husked playing here can hardly be surpassed, not even by Nilla’s own commercial recording, available in one of the boxes. In the Polska we are transported to an open-air dance floor, decorated with leafy branches, with folk fiddlers beating time in a down-to-earth manner – but here there is subtlety as well – and a portion of melancholy.

Karl Bergemann, whose life was cut short far too early, is a perceptive and inspirational co-player, the recorded sound is excellent and lovingly transferred to disc and the documentation, as always with Oak Grove, all-embracing. Readers who already own one or more of the boxes, hardly need a recommendation from me to acquire this follow-up disc, and those who buy it and want to hear more of Nilla Pierrou – a natural reaction – should know that box CD 2027 can be ordered in digital form from http://www.eclassical.com and that the other two are promised to be available in the near future from the same source.

Göran Forsling

Nu kan du köpa Nilla Pierrou & en Stradivarius digitalt

Nilla Pierrou & en Stradivarius är först ut bland samlingsboxarna att börja säljas digitalt. Det är eClassical.com, en webbplats som säljer klassisk musik, som nu erbjuder denna möjlighet.

eClassical.com är en webbplats som specialiserat sig på högkvalitativ klassisk musik i digitala versioner. Den höga kvaliteten gäller inte bara framförandena i sig, utan även rent tekniskt. Musiken kan laddas ner i FLAC 16-bit, vilket ligger närmare originalkvalitet jämfört med MP3, som dock också är tillgängligt.

Boxen säljs för $ 34,71. Förutom musiken kan såväl inläggskort som booklet laddas ner, vilket innebär att du får tillgång till samma material som medföljer den fysiska boxen.

Förhandslyssna på alla stycken och köp dem individuellt, eller hela boxen, på länken nedan:
http://www.eclassical.com/hubay-jeno/nilla-pierrou-en-stradivarius.html

Tillägnan utvald till Recording Of The Month

I maj månads urval av Recording Of The Month finns Nilla Pierrous Tillägnan med. Klicka här för länk.

”Unlimited pleasure for many years to come. Not to be missed.”

– MusikWeb Internationals ord om Tillägnan.

MusikWeb Internationals skribent Göran Forsling lovordar CD-boxen i en utförlig recension. Klicka här för länk.

Forsling hade bara ett problem med Tillägnan: ”My only problem when reviewing was actually to find suitable superlatives without repeating myself too frequently.”

Nilla Pierrou släpper CD-boxen ”Tillägnan”

Nilla Pierrou släpper en tredje och sista CD-box, som liksom tidigare släpps på Oak Grove av KB Eklund Musica Verba. Boxen innehåller tre skivor, och har fått namnet ”Tillägnan”.

[Nillas ord om ”Tillägnan”]

[Lyssna på smakprov här]

CD I. Oak Grove CD 2034 76’45”

1–4. Tor Aulin (1866–1914): Fyra akvareller för violin och piano (1899)16’10 1. Idyll 4’08 • 2. Humoresk 4’06 • 3. Vaggsång 3’47 • 4. Polska 4’05
Nilla Pierrou (violin) & Eugène De Canck (piano)
Rec. Bo Hansson, Conservatorium Maastricht 800126–27 (Opus 3)

5. Nicolò Paganini (1782–1840): Caprice nr 11 C-dur (Andante – Presto – Andante) 6’25 Nilla Pierrou (violin)
Rec. SR Studio 3 Stockholm 750910

6. Arnold Schönberg (1874–1951): Fantasi för violin och piano op. 47 (1949) 8’25 Nilla Pierrou (violin) & Eugène De Canck (piano)
Rec. RTBF Bryssel L’atelier d’Hastir 850319 (LIVE)

7. Nicolò Paganini: Caprice nr 19 Ess-dur (Lento – Allegro Assai) (ca 1805) 3’09 Nilla Pierrou (violin)
Rec. SR Studio 3 Stockholm 750910

8–11. Josef Suk (1874–1935): 4 stycken op. 17 för violin och piano (Čtyři skladby, 1900) 19’22 8. Quasi ballata 5’27 • 9. Appassionato 4’50 • 10. Un poco triste 5’16 • 11. Burleska 3’31 Nilla Pierrou (violin) & Eva Pierrou (piano)
Rec. SR Studio 3 Stockholm 750910

12. Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791): Rondo C-dur KV. 373 (1781) 5’23 Nilla Pierrou (violin) & Lucia Negro (piano)
Rec. SR Studio 3 Stockholm 781020

13–17. Paul Hindemith (1895–1963): Sonat för soloviolin op. 31:1 (1924) 11’41
13. Sehr lebhafte Achtel 1‘38 • 14. Sehr langsame Viertel 3‘37 • 15. Sehr lebhafte Viertel 2‘00 16. Intermezzo, Lied ganz leise und zart zu spielen 2‘23 • 17. Prestissimo 1‘50
Nilla Pierrou (violin)
Rec. Int. J.S. Bach Wettbewerb, Festsaal Altes Rathaus Leipzig 760522 (LIVE)

18. Johannes Brahms (1833–1897): Sonatsats, Scherzo c-moll, op. woo2 posth. (1853) 5’59 Nilla Pierrou (violin) & Eugène De Canck (piano)
Rec. Bo Hansson, Conservatorium Maastricht 800126–27 (Opus 3)

CD II. Oak Grove CD 2034 75’23”

1–3. Aram Chatjaturjan (1903–1978): Violinkonsert d-moll (1940) 36’37
1. Allegro con fermezza (cadenza David Ojstrach) 15’08 • 2. Andante sostenuto 11’07
3. Allegro vivace 10’19 • 4. Applåd 0’05
Nilla Pierrou (violin) • l’Orchestre de la Suisse Romande • Jean-Pierre Jacquillat, dirigent Rec. RTS, Genève 770406 (LIVE)

5–7. Béla Bartók (1881–1945): Violinkonsert nr 2, BB 117 (1937–38) 38’36
5. Allegro non troppo 16’46 • 6. Andante tranquillo 10’04 • 7. Allegro molto 11’31 8. Applåd 0’10
Nilla Pierrou (violin) • Malmö Symfoniorkester • Kari Tikka, dirigent
Rec. Musik vid Siljan, Leksands sporthall 740708 (LIVE)

CD III. Oak Grove CD 2034 77’16”

1–3. Max Bruch (1838–1920): Violinkonsert nr 1 g-moll op. 26 (1866) 27’07
1. Vorspiel: Allegro moderato 9’01 • 2. Adagio 10’01 • 3. Finale: Allegro energico 8’02 4. Applåd 0’05
Nilla Pierrou (violin) • Sveriges Radios Symfoniorkester • Antoni Ros-Marbà, dirigent Rec. SR, Berwaldhallen 860822 (LIVE)

5–8. Karl Amadeus Hartmann (1905–1963): Concerto funebre (1939/1959) 24’48 5. Introduktion (Largo) 1’40 • 6. Adagio 8’38 • 7. Allegro di molto 9’36
8. Choral (Langsamer Marsch) 4’43
Nilla Pierrou (violin) • Oskarshamnsensemblen • Claes Merithz, dirigent

Rec SR, Johanneskyrkan Kalmar, 840929 (LIVE)

9–12. Henri Vieuxtemps (1820–1881): Violinkonsert nr 5 a-moll op. 37 ’Gretry’ (1861) 23’29 9. Allegro non troppo 14’04 • 10. Cadenza 3’58 • 11. Adagio 4’55 • 12. Allegro con fuoco 1’28 13. Applåd 0’20
Nilla Pierrou (violin) • Falu Sinfonietta • Claes Merithz, dirigent

Rec. Christer Eklund, Hedemora kyrka 900121 (LIVE)

Nilla Pierrou – J. S. Bach på CD

Sommaren 1976 vann Nilla Pierrou 1:a pris i den internationella violintävlingen J. S. Bach i Leipzig. 

Samma år blev hon erbjuden av RTBF (radio-television-Belgien-fransktalande) att spela in J.S.Bachs 3 sonater och 3 partitor för soloviolin hos dem.

Inspelningarna av dessa gjordes mellan december 1976 och januari 1978. 1998 publicerades de på CD av BIE Belgium (direktör: Serge Burgman).

En dubbel-CD med inspelningarna kan beställas här: Beställ

Priset är 250 kronor.

Idel lovord om de senaste två boxarna

Det är idel positiva ord som används om Nilla Pierrou de två senaste boxarna i tidningen Opus. Recensenten är lika stolt över Nilla som han är över Birgit Nilsson, Nicolai Gedda och Jussi Björling. Läs recensionen i sin helhet nedan, eller öppna den som PDF-fil genom att klicka på denna text.

Det är verkligen glädjande att få återknyta bekantskapen med violinisten Nilla Pierrou. I min, och hennes, ungdom var Nilla flitigt förekommande både i radio och teve och jag minns att det kändes som om det fanns en slags nationell stolthet över henne. Vacker ung dam med tidstypisk frisyr spelar violin som en gudinna. Hon var nog för oss unga män vad Staffan Scheja var för de unga damerna.

Nilla Pierrou föddes i Hofors i Gästrikland. Familjen var väldigt musikalisk och man hade en alldeles egen pianokvartett med Nilla på violin, pappa Ivar på viola. Mamma Sonja trakterade cellon och vid pianot satt syster Eva. Inte en tråkig stund således.

»Pappa Ivar, som var något av ett musikaliskt geni, sjöng gudomligt, spelade piano, fiol och trumpet samt dirigerade kör och orkester.«

1955 flyttade familjen till Borlänge där ingen mindre än Lille Bror Söderlundh anställts som pedagog vid Kommmunala musikskolan. Söderlundh insåg snabbt att Pierrous begåvning var något utöver det vanliga och tog henne under sina vingar. Dessvärre avled han på tok för tidigt och familjen Pierrou for till Stockholm där Nilla studerade för Sven Karpe. Men det var först när hon ett antal år senare träffade André Gertler i Bryssel som hon fick lära sig att slappna av musklerna och släppa spänningarna i kroppen.

Efter 40 år i Europa med en lysande karriär både som solist, kammarmusiker och lärare flyttade Pierrou hem till Sverige och Rättvik för att fortsätta att dela med sig av den teknik Gertler lärt ut.
Framför mig har jag två cd-boxar om inte mindre än sju cd som visar Nilla Pierrous enorma repertoarbredd. Den första har titeln Nilla Pierrou & en Stradivarius och jag är så imponerad av hennes vackra och intensiva ton i, bland annat, konserter av Hubay och Kersters. Vi får även en rad verk för violin och piano av Haydn, Grieg, Webern, Janacek med flera.Vid pianot ständige följeslagaren och förträfflige musikern Eugène De Canck.

Willem Kersters konsert är skriven för Pierrou, som tyckte att solostämman var aningen för enkel. Pierrou vände sig till André Gertler, som då var helt blind och som sjöng sina förslag till förbättringar. Dessa skrevs ned av Nilla som sedan föreslog dem till Kersters.

Box nummer två heter Mina jubileer och är mer kronologiskt upplagd. Bach, Beethoven, Brahms och en massa annat som jag njuter av i fulla drag. Lars-Erik Larssons violinkonsert har spelats in några gånger, men ingen är i närheten av Pierrou som i Helsingborg tillsammans med Jorma Panula 1982 gav ett underskönt framförande. Så här låter det när stora musiker möts och verkligen tar musiken på allvar. Sen är ju Larssons violinkonsert verkligen något för yngre violinister att upptäcka. Konserten uruppfördes 1953 med André Gertler som solist, och han fick konserten tillägnad sig.

I Alban Bergs konsert är konkurrensen stor, men ingen sjunger så sorgset som Pierrou. Varenda fras är så genomskinlig, så intensivt berättande och kommunicerande hos Nilla i denna liveupptagning från 1973.

Vi i Sverige är med rätta omåttligt stolta över Birgit Nilsson, Jussi Björling, Nicolai Gedda. Jag är lika stolt över Nilla Pierrou, vilket ni också kommer att bli när ni har lyssnat på skivorna.
Inspelningarna är hämtade från olika håll och mycket är konsertupptagningar. Ljudmässigt är jag mycket imponerad då i stort sett allt låter betydligt bättre än många kommersiella utgåvor, så betygsmässigt kan det bara bli högsta möjliga. Boxarna är producerade och utgivna av Christer Eklund på hans Oak Grove-etikett.

Avslutningsvis vill jag bara hålla med recensenten på Le Soir!

»Nilla Pierrou ger allt i sitt spel, det är yppigt och generöst, det flammar av lidelse, det gnistrar, det skimrar i silat ljus, det är meditativt.« (Recension i den belgiska tidningen Le Soir)

Thomas Roth
Länk till Opus

”Nilla Pierrou & en Stradivarius” bland Recordings of the Year 2012

Music Web Internationals recensenter har valt ut det de anser är 2012 års bästa inspelningar. ”Nilla Pierrou & en Stradivarius” finns bland dessa.

Det är recensenten Göran Forsling som tar med boxen bland sina favoriter. Läs mer här.

Så här skriver Forsling bland annat:

Having recently retired she has been spending a lot of time searching out recordings from sundry archives and the resulting three-disc box is delightful. It is in particular valuable for the inclusion of several rarities. Her playing is always tasteful and her tone is golden.

Här kan du läsa hans recension, som tidigare omnämnts här på hemsidan. Göran Forsling utnämnde den då till Recording of the Month.